Sorg är en normal och väntad reaktion vid förlust.

Kanske tänker vi på sorg som känslan då vi förlorat någon som står oss nära, men sorg kan uppkomma om vi blir sjuka och inte längre klarar att göra sådant vi tidigare klarat, när någon nära oss blir sjuk, vid skilsmässa, då vuxna barn flyttar hemifrån eller tex om man blir arbetslös. Vi upplever sorg inför och när ett betydelsefullt band bryts eller när förhoppningar för framtiden går om intet. 

Varje sorg är unik och vi sörjer på olika sätt. De flesta människor är rustade för att ta sig igenom en sorgeperiod. Sorg ger både känslomässiga och fysiska symtom, exempelvis känslomässig bedövning, energiförlust, ambivalens, overklighetskänsla, ilska, irritabilitet, påverkad matlust (sänkt eller ökad) sjukdomskänsla, koncentrationssvårigheter, infektionskänslighet. Den som sörjer kan få svårt att ta initiativ, uppleva inre tomhet och isolera sig socialt. 

Vid besked om svår sjukdom kan sorgeprocessen börja vid diagnosbeskedet och över tid bli mer intensiv vid besked om försämring. Tankemässigt och känslomässigt börjar ofta bearbetning av en kommande förlust. 

I sorgebearbetningen pågår ofta olika faser samtidigt och vi pendlar mellan sorg över förlusten och återuppbyggnad för framtiden. Den så kallade förlustfasen handlar om sorgearbetet med påträngande tankar kring den förlust man gjort och sorgen och ledsamheten man känner. Återuppbyggnad handlar om att hitta sin nya identitet och roller efter förlusten, att göra nya saker. Vi rör oss fram och tillbaka mellan dessa över dagar, timmar eller minuter. Ofta blir svängningarna mindre och kortare med tiden dvs förlustfaserna blir kortare och mindre plågsamma medan återuppbyggnadsfaserna blir längre. Med tiden förändras sorgen och blir till en del av livet.

Förr i tiden utlystes ett sorgeår och för många är det extra känslosamt när man för första gången går igenom alla olika högtider, födelsedagar, kanske bröllopsdag eller andra särskilda dagar som uppmärksammats eller på något vis firats. För vissa kan det kännas skönt att kanske fira tex julafton på ett helt annat sätt än man gjort tidigare i livet. Eller så känns det man gjort tidigare tryggt och blir till tröst. Ibland blir sorgen åtminstone tillfälligt starkare efter en tid, då vidden av förlusten sjunkit in och omgivningen kanske agerar som att livet har gått vidare. 

Sorg behöver få ta plats och tid och är inget vi ska försöka undvika, underlätta eller påverka. Att få dela sin sorg med någon som kan finnas, hålla om och lyssna kan göra den mer uthärdlig. 

Sorg och starka känslor hör samman och om känslor av skuld, ångest, vrede, svartsjuka och liknande inte får utrymme är risken stor att vi hindras i vår sorg. 

Då kan sjuklig (patologisk) sorg uppstå. Konsekvenser om sorgen blir för svår att hantera kan även vara depression.  

Att vi bearbetar vår sorg innebär inte att saknaden och kanske längtan är borta, minnena bär vi med oss livet ut men att leva med saknaden blir med tiden mindre smärtsamt.

Vad kan jag tänka på?

Sorg är tröttande och tar mycket energi så det är viktigt att försöka ha så fasta vardagsrutiner som möjligt för att få sömn och att äta regelbundet. Försök att vara fysiskt aktiv, ta promenader eller träna, det är välgörande. Gör sådant du tidigare tyckt om att göra. 

Det kan även vara skönt att vara nära någon som orkar ”bara” lyssna och hålla om, utan att ge råd. Be gärna om hjälp med praktiska saker som att handla, laga mat, kanske barnvakt. Människor runt om vill ofta hjälpa men kan vara osäkra på hur. 

Kanske behöver du gå ned i arbetstid eller minska annan stress i tillvaron för att orka med?

Här kan du läsa mer om sorg samt var du kan vända dig för stöd

www.1177.se/liv–halsa/psykisk-halsa/sorg-nar-nagon-har-dott/

Via denna länk finns text om sorg hos barn och unga

www.1177.se/barn–gravid/nar-familjelivet-ar-svart/nar-barn-mar-daligt/sorg-hos-barn-och-unga/