När en förälder eller annan för barnet nära vuxen blir svårt sjuk kan tillvaron vändas upp och ned och det kan påverka barnets hälsa både på kort- och lång sikt. Samtidigt så har barn resurser att klara svåra upplevelser och det är viktigt att de får vara och känna sig delaktiga i vad som händer. Barn läser ofta av sina föräldrar väl och känner av att något inte är som tidigare. Om de inte får veta vad som händer kan farhågor vara mer skrämmande än verkligheten. Berätta för barnet/barnen om sjukdomen, behandling och hur det påverka den som är sjuk och familjen både nu och framåt. Använd gärna enkla ord och berätta sanningen, svara hellre ärligt att ”vi vet inte”, än att säga sådant som inte är sant. Att få höra hur andra i samma situation kan reagera kan vara viktigt. Ofta vill vi skydda våra barn och det gör vi inte genom att undanhålla vad som sker utan genom att försöka göra den nya situationen begriplig.
Barn kan ha föreställningen att de orsakat eller kan bota sjukdomen liksom att den kan smitta och detta bör man försöka prata om. Annars kan barnet bära mer oro och ångest än nödvändigt.
Barns uppfattning om döendet och döden kommer gradvis och små barn saknar förståelsen för att döden är för alltid och oåterkallelig. Yngre barn lever ”här och nu” och bearbetar ofta händelser i leken. Barns sorg kallas ibland randig då den kommer och går mer tydligt än hos vuxna. De kan stundtals verka helt oberörda men så kan man höra i leken att någon dött och att det ordnas med begravning. Lite äldre barn kan vilja visa hänsyn och skydda sina föräldrar och kanske därför inte ställer de frågor som de önskar. Barn som beter sig som ”vanligt” kanske lägger mycket kraft på att hålla ihop, för att skydda familjen. Försök att visa att frågor är okej och att det är okej att vara ledsen. I studier med tonåringar som mist en förälder i cancer var det vanligt att man tillsammans hade låtsats att tillståndet inte var så allvarligt, till och med sista veckan som föräldern levde. Tonåringarna hade lite kunskap om och insikt i sin förälders sjukdom och död. För att förstå och förbereda sig observerade de på egen hand sin förälder, noterade och reflekterade över förändringar och jämförde hur föräldern mådde från dag till dag. Tonåringarna tog stort ansvar både för den sjuke och friske föräldern, mindre syskon och för hemmet. De kunde inte prata om sin oro och sina känslor med föräldrarna då de inte ville lägga ytterligare påfrestning på dem.
Känslan av att sorgen är obearbetad kan finnas länge och det är vanligt att förlusten blir extra tydlig under särskilda händelser i livet, som en konfirmation, 18 årsdagen, studenten eller bröllop. Forskning och klinisk erfarenhet visar att barn, precis som vuxna närstående, behöver hjälp att förstå och förbereda sig för vad som kan hända.
Några råd:
Berätta för barnet med enkelt språk och sanningsenligt. De behöver inte veta alla detaljer som tex olika undersökningar eller prover. Har man barn i olika åldrar kan det vara bra att prata med dem var och en för sig. Då är det lättare att svara emot just det barnets undringar. Ett samtal i bilen på väg till eller från skola eller träning kan vara mindre smärtsamt, då man inte kan titta rakt på varandra.
Informera personal där barnet vistas på dagtid om läget i familjen. Det kan underlätta för personal ett fånga upp signaler och är bra att veta om barnet inte är sig självt i förskola eller skola.
Uppmuntra till att prata med någon nära vän eller om du som vuxen har någon vän som står barnet nära. Att skriva ned tankar och funderingar i dagboks eller brevform kan vara ett sätt till hjälp i bearbetning.
Berätta för barnet att det finns stöd att få med samtal via skola eller sjukvården. Barn kan följa med på besök hos läkare eller under behandling.
Om en förälder är döende så bör barnet få veta och ges möjlighet att prata med sin förälder. För barn med ensamstående förälder behöver planering göras om vem som kan ta hand om barnet och var de ska bo.
Tips på länkar
Nära cancer är en webplats framtagen för barn och ungdomar nära någon med cancer. Där man möta andra i liknande situation, få svar på frågor av sjukvårdspersonal, läsa samt se filmer och lyssna på poddar. Här finns även informationen ”Att tala med barn om förälders sjukdom”.
På Cancerfondens hemsida finns råd om hur man kan prata med barn med specifika tips utifrån ålder. Där finns även poddar där andra delar med sig av sina erfarenheter. I broschyren ”Vad säger jag till barnen?” finns råden samlade. Denna information samt texten från broschyren nås via:
www.cancerfonden.se/om-cancer/nar-en-viktig-vuxen-far-cancer
Via följande länk nås tips om en annan vardag i familjen då en förälder är sjuk och sådant som kan vara bra att tänka på: