Många familjer berättar hur svårt det är när aptiten hos någon nära avtar på grund av sjukdom. Att äta och dricka är basala fysiska behov. Man vill som närstående gärna se till att den som är sjuk får i sig att äta och dricka och mat är ett område där närstående ofta tar en stor roll med viljan att påverka och göra något. Det kan vara ett sätt att ta ansvar för situationen, visa kärlek och omsorg. För dig som närstående kanske matlagning är något du är van vid, eller så kanske du nu känner behov av att lära dig laga mat. Den som är sjuk kanske har varit väldigt matintresserad och lagat mat med glädje men kan nu plötsligt antingen vara helt ointresserad eller tom äcklas av tanken på att laga mat och äta, eller helt enkelt inte ha ork och kraft kvar.

Många närstående berättar att de lägger omsorg på att ordna det som den sjuke önskar sig eller kan tänka sig att äta.  Mat och ätande kan bli anledning till konflikt i familjen och mellan partners och det kan ha flera orsaker. Det väcker mycket känslor hos närstående när den som är sjuk slutar äta, det är så djupt rotat i oss att man ska äta.  Den närstående kanske anstränger sig till det yttersta men upplever ändå att det inte hjälper. Det kan resultera i besvikelse och i att man kommer till ett läge där man som närstående bara tycker att man tjatar. Istället för njutning och en trevlig stund vid måltiden kan maten bli en anledning till press. Forskning har visat att närstående ofta känner att de pressar på för mycket, de får dåligt samvete men kan ändå inte låta bli. 

Om möjligt försök att avdramatisera det svåra kring maten. Vare sig närstående eller den som är sjuk bör se det som ett misslyckande när den som är sjuk minskar i vikt eller helt enkelt inte äter längre. 

Vid svår sjukdom påverkas kroppens ämnesomsättning med aptitlöshet, viktnedgång, orkeslöshet och ibland ett kroniskt illamående som följd. Mat bryts inte ned på samma sätt och kroppen kan inte tillgodogöra sig näringen. Detta tillstånd benämns kakexi. 

Sokrates lär ha sagt: 

”Man dör inte därför att man slutar att äta, man slutar att äta därför att man ska dö” 

Varför minskar aptiten och vad kan jag som närstående tänka på?

Aptitlöshet är vanligt vid svår sjukdom och kan ha olika orsaker. Biverkan av läkemedel, förändrad smak och lukt av behandling, uttalad trötthet och sjukdomsutbredning är några exempel. Muntorrhet är en vanlig orsak som kan vara en biverkning av både behandlingar och läkemedel. Har man ingen salivproduktion är det svårt att äta och inte särskilt lustfyllt.  

Svamp i munnen är vanligt förekommande. En vit tjock beläggning kan då ses på tungan och den kan även finnas längre ner i halsen. Allt smakar konstigt, det blir strävt och man kan också få svårt att svälja.  Svamp kan behandlas med läkemedel, men det finns även huskurer som hjälper till att göra miljön i munnen bättre, tex att tugga på färsk ananas, pensla tungan med såsen i lingonsylt och skölja bort med vichyvatten, eller att regelbundet gurgla munnen med vichyvatten. Kanske behövs en bedömning av en tandhygienist? Det kan finnas skador efter strålning eller cytostatika som kan behöva behandlas innan man kan äta ordentligt.

Muntorrhet är svårt att komma till rätta med men det finns några knep att ta till. Att dricka med sugrör kan stimulera salivproduktionen, att bita sig lätt i kinderna- just den sugande rörelsen som är viktig. Salt, ättika och citrus stimulerar också salivproduktionen.

Är spottkörtlar påverkade av tidigare strålbehandling så hjälper inte dessa råd. Då finns munspray, sugtabletter och mungel. Dessa hjälper för stunden och kanske kan underlätta inför en måltid. För vissa hjälper en tesked olja att ta i munnen, vilket fäster lite i slemhinnorna och fuktar längre än tex vatten. Ta då gärna rapsolja som är smakfri till skillnad från flera andra oljor.

Aptiten kan stimuleras av att försöka äta regelbundna måltider. Det är bättre att äta flera små måltider än stora och få. Man kan småäta, tex en liten ostbit, en köttbulle på tandpetare och acceptera att det var den måltiden. Ställ gärna fram små, små skålar med en chokladbit, några nötter, en oliv, småplock, som kan stå framme på olika bord. 

Tips runt måltiden: Vädra gärna ur rummet där ni ska äta, låt den som är sjuk sitta upp om det går, gärna i ett annat rum än det man ligger och vilar i. Om den som är sjuk inte kan eller orkar komma upp och sitta så försöka ordna en så bra ät ställning som möjligt i sängen. Med en ställbar säng eller med kuddar av olika slag blir det enklare. Det kan kännas skönt att tvätta händer och ansikte, kanske skölja munnen, särskilt om den är torr, innan måltiden. Tänka gärna på dukningen, kanske tända ljus, anpassa storleken på tallriken. En del föredrar att äta på små tallrikar medan andra tycker det är aptitstimulerande med en liten portion på en stor tallrik. Att äta framför tv:n eller med radion på kan underlätta genom att det tar bort fokus lite från ätandet.

Alkohol stimulerar aptiten. Om man tycker om så kan ett glas sherry eller vin före maten öka suget att äta.

Tips för att tillföra extra näring: Berika maten med grädde, smör, feta ostar. Näringsdrycker ger mycket näring och serveras helst väl kylda alternativt frysta och kan då ätas som glass.

Var dock uppmärksam på om det extra feta medför illamående- vid kakexi gör mycket fett att maten töms långsammare från magsäcken vilket ger tidig mättnadskänsla men även illamående.